Lilla hjärtat
Bildinlägg från Tilia...
På Onsdagen hade vi tid hos MVC för att boka tid för igångsättning, men tyvärr missade vi den då vi mindes att det var Torsdag. Istället så ringde Tom direkt till Sös och ordnade en tidigare tid redan dagen efter. Vi kommer dit vid 13.15 och jag förklarar att jag helt enkelt inte står ut längre, varken psykiskt eller fysiskt. Hade precis vart tvungen att börja gå med kryckor också. Hon undersökte mig för och se vilken metod man skulle använda för igångsättning. Till min stora glädje var jag öppen 3 cm, utan att ha märkt av det. Det betydde att det gick att starta allt genom att ta hål på hinnorna så vattnet gick, men jag var tvungen att vänta till tiden vi fick dagen efter kl. 12.00.
I bilen påväg hem igen kände jag en bekant känsla i magen. Sa till Tom att de kändes nästan som att jag fick en värk. Vi åkte hem och åt lunch med Suzanne som passat Tilian under tiden. Även vid matbordet fortsätter småvärkarna. Vi planerar fort hur vi ska göra om det kommer igång under kvällen. Alldeles riktigt så fortsätter värkarna regelbundet med ungefär 3-5 min mellanrum. Tilian fick åka till farmor. Jag ringer förlossningen för att meddela att det startat spontant. Jag läser lite på nätet att omföderskor öppnar sig ungefär 1 cm per timme. Vid 22.00 kommer värkarna med 2-2.30 min mellanrum och jag blir orolig att jag ska råka stanna hemma för länge, då jag inte vet hur ont det gör utan värkstimulerande.. Vi ringer igen och får åka in.
Väl på förlossningen får jag på mig den superhotta outfiten och blir undersökt. Till min stora besvikelse var jag bara öppen 4 cm. Trodde att alla timmar hemma skulle ha gjort mer nytta än så. Jag kopplas till ctg:n. Efter en halvtimme kommer barnmorskan in och berättar att hjärtljuden sjunker kraftigt när jag får värkar och det tyder på att bebisen inte mår bra. För att kontrollera det ytterligare så spräcker hon vattnet och sätter en skalpelektrod på bebisens huvud. Jag känner hela tiden att jag behöver gå på toaletten men får inte, jobbigt..
Efter en timme undersöker barnmorskan mig igen. Fortfarande bara 4 cm, trots vattenavgång. Frågar om jag vill ha något smärtstillande men jag förklarar att lustgasen fick mig att må väldigt dåligt och epiduralen kände jag att jag kunde klara mig utan. Redan här nämner hon värkstimulerande men jag säger ifrån. Känner att förlossningen går mer och mer åt det håll jag inte vill, att ligga i sängen fastkopplad i massa slangar och sladdar..
Jag klagar över smärtan att ligga ner, jag vill upp och röra mig. Till min stora glädje erbjuds jag då gåbord, sackosäck, pilatesboll m.m. Tycker allt låter underbart och väljer gåbord. Väl på fötter blir jag påmind om blåsan och ber om att få gå på toaletten. Jag får äntligen göra ett toalettbesök.
Det blev aldrig något gåbord, jag blev tillsagd att ligga i sängen igen. För tyvärr lossade skalpelektroden lite grann under toalettbesöket, så barnmorskan var tvungen att sätta om den. Den här gången behövde hon hjälp av en annan barnmorska som fick trycka på magen för att bebisen skulle åka neråt så hon nådde att sätta den. Sjukt obehaglig känsla. Efter det började jag vägra undersökningar, jag hade vart tvungen att be barnmorskan sluta då det var mitt i en värk. Kände hur jag började få panik av hela situationen. Ville inget hellre än o sövas ner. Barnmorskan erbjuder mig lustgas, något svagare (50%) så jag inte ska må dåligt. Jag känner att de är värt att prova.. Jag upplever exakt samma hallucination som under förra förlossningen. Alla bitar faller på plats och jag får svar på livets alla stora frågor, om universum, evigheten osv. Det var inte skrämmande den här gången utan jag accepterar den på ett annat sätt och släpper till slut lustgasen och fortsätter att bara andas genom värkarna.
Jag tror att jag det är här som barnmorskan säger att vi måste använda värkstimulerande nu och jag går med på det för jag vill bara att allt ska vara över. Men för att hon ska få göra det så ville jag först ha epiduralen. Hon ringer narkosläkaren. Han var upptagen just då så vi fick vänta ett tag. När han väl kom var jag orolig över hur han skulle hinna lägga bedövningen. Det kunde komma 3 värkar på en gång och fick jag en paus varade den i max 30 sek. Han lyckades iallafall och säger till mig att han lagt första dosen och att den kommer verka om 20 min. Jag svarar med att jag inte kan hålla emot längre. Barnmorskan kommer snabbt in och undersöker mig. På en timme hade jag gått från att vara öppen 4 cm till 10cm. Det var dags att börja krysta och en kvart senare var vår lilla flicka ute!
Det är otroligt hur stort spektrumet är mellan att ha sån smärta att man i princip vill dö till att bli den lyckligaste människan i världen!
Förlossningsberättels...
Millie Alexandra Auro...
9-15 Juli
Svar:
"Men nu är ju förlossningar i USA lite annorlunda, dom har ju en helt annan syn på smärtlindring än vad vi har. Ricki Lake har gjort dokumentären "The Business of Being Born" som jag såg när jag var gravid. Den handlar om den industri födandet har blivit i USA och hur synen på förlossning har ändrats. Det oerhört läskigt när man ser hur tre sjuksköterskor som jobbar på ett BB får frågan hur ofta dom är med om en normal förlossning och man hör svaren "aldrig".
I stort sett alla förlossningar (90%) i USA sker med epidural vilket i sin tur gör att värkarbetet stannar av och man ger värkstimulerande för att få igång värkarna igen. Alla dessa droger gör bebisen stressad vilket gör att många förlossningar slutar med kejsarsnitt.
En tredjedel av alla förlossningar i USA slutar med kejsarsnitt (antingen planerad eller inte), vilket är läskigt! Födandet som är naturligt för våra kroppar ses mer som en operation i USA. En tjej som var gravid berättade att några vänner helt seriöst frågade henne "när har du bokat in att få din bebis?" och hon svarade "ja, men han kommer väl när han kommer?" och dom blev förvånade att hon inte hade bokat in ett datum för kejsarsnitt precis som om man skulle boka in ett möte eller ett tandläkarbesök.
Handlar alla dessa kejsarsnitt och påskyndade förlossningar (med all smärtstillande och värkstimulerande) om pengar? Ja, menar filmen. Då ett kejsarsnitt tar 20 minuter jämfört med en förlossning på 12 timmar, så hinner sjukhuset med fler förlossningar och sjukhusen vill ju tjäna pengar.
En sevärd film, speciellt när man är gravid, för man inser hur viktigt det är med en naturlig/normal förlossning. Alla hormoner som man inte får när man har en "onaturlig" förlossning (vilket försvårar amning, mm)."
The buisness of being...
LH´s färgknapp
Bildinlägg från badet
Suzanne tog en "liten" cykeltur hem till oss. Det är något jag saknar, att cykla! Just nu knäar jag magen om jag skulle försöka. Funderar på att skaffa en sån där cykelvagn till småttingar, vet dock inte om de finns för spädisar.
Linn kom över. Mitt under middagen kom Stalands chefen hem till oss med stolen. Jag ska förklara lite snabbt: För hela 9 veckor sen åkte vi till butiken för att beställa två enkla köksstolar. Allt börjar dåligt med att kassörskan bara gör beställning på en stol, men de upptäckte jag som tur var. 2 veckor senare får vi samtal om att stolarna kommit. Vi åker dit o Tom upptäcker att det är två stolar av en annan modell. Vi får vänta ytterligare 3 veckor. Till slut har rätt stolar kommit, vi åker och hämtar dom ochTom skruvar ihop dom. Morgonen därpå upptäcker jag i solljuset att ena pinnen i ryggen är knäckt på mitten. Tom åker tillbaka för att reklamera den. Sen går ytterligare 4 veckor utan någon som helst info om hur mycket längre vi ska vänta. Så i början på veckan var jag så otroligt trött på att se den ensamma stolen där i köket och bestämde mig för att knåpa ihop ett argt mail.
Tom har tagit med Tilian till lekparken ett par gånger.
En dag var vi ut ensamma på landet. Hängde en stund nere vid båten. Räddningsvästen som Tom köpte till Tilian känns enormt betryggande att ha! Vi åt lunch uppe vid stugan innan vi åkte hem.
Jag o Jenny kom fram till att bebisen kanske trivs för bra i magen så jag funderar på att börja äta blomkål varje dag och dra på mig tajta obekväma kläder så att bebisen vill ut ;) Vi längtar ju sönder oss!!
2-8 Juli
Ställde klockan för att gå upp och fixa biljetter till Swedish House Mafia. Köade i 2 timmar till utan framgång. Har bildbevis på att jag runt halv nio bara hade någon minut kvar i kön och vad händer? Sidan krashar igen och när den åter är uppe är jag inte ens halvvägs i kön. Kastades bakåt flera gånger! Men men, de är inte hela världen.. Vi åkte ut till båtplatsen för att Tom skulle mäta och fixa lite. Mot kvällen lagade vi regnbåge till middag som vi fått av Magnus och Torbjörn, jättegod tyckte vi men Tilian hade ingen aptit. Efter att vi vart och hyrt film märkte vi att han även började bli varm och hängig. De visade sig att han fått feber:(
Morgonen efter var febern uppe i 39,9 grader. Han var då ynklig och kramig stackarn. Ville inte ens äta upp sin glass... Tom var iväg under dagen för att göra en sten till båtplatsen och hämta syskonvagnen som kommit. Senare på kvällen åkte han och firade Linn medans Tilian och jag satt hemma och myste i soffan till Happy feet 3.
Tilians feber sjönk snabbt och vid lunch var han uppe och lekte som vanligt. Vi bestämde oss därför att på eftermiddagen åka till Flaten en liten stund. Sen åkte vi till Barnens hus och köpte en spjälsäng och en madrass till bebisen.
Tom åkte med hjälp från Casper och Suz och köpte båten han kollat på. Det tog hela dagen så Tilian och jag hann kolla på Happy feet ett antal gånger:P
Lördagsmorgonen startade tidigt med att jag gick upp och bakade kl. 08.00. Måste ju ha något att bjuda på när vi får gäster. Tilian hjälpte Tom att bygga ihop spjälsängen. Sen fylldes dagen av lite matshopping, tvätt, pakethämtning och städning, sånt som jag inte brukar skriva om, men som också vi gör varje dag..
Och så sista dagen på veckan åkte vi till Barnens hus och köpte ett badstöd, kudde, täcke, plastad frotte till spjälsängen. Till Tilian köpte vi en trehjuling för pengarna han fick av gammelmormor och gammelmorfar i födelsedagspresent, en badring och en potta. På kvällen bäddade jag iordning allt och la i bebisens första gosedjur. En hund i samma material och färg som Tilians älskade kanin som han fick av min moster och kusin. Hoppas h*n kommer gilla den<3
38+4 enligt UL idag. Tilian föddes 38+6 enligt UL. Känner mig både otålig och nervös. Otålig för NÄR de ska starta.. Barnmorskan sa ju att man oftast föder samtidigt som med den tidigare. Dom jag har pratat med på Blimamma har alla sagt att deras andra barn har kommit tidigare än första..
Nervös för HUR allt ska starta.. Barnmorskan sa att eftersom bebisen fortfarande är ruckbar så måste jag lägga mig ner och ringa förlossningen om vattnet går. Det för att minska risken att navelsträngen kommer i kläm. På blimamma ställde jag en fråga häromdagen om det var någon som hade varit med om det och om man fick åka hem igen efter koll. Av alla svar jag fick var det ingen som visste vad jag pratade om! Jag googlade ruckbar+vattenavgång och visst fanns det en massa andra som också fått det direktivet av barnmorskor. Sen fick jag ett svar av en tjej som hittat info om att i vissa delar av landet har man slutat med det direktivet pga besparingar. Hur sjukt är inte de? Hade inte velat bo på en ort där dom sparar in pengar på att inte berätta detta och därmed riskerar att ens barn får syrebrist!! Vad sparar dom in på? Ambulansutryckningar?