4-10 Juni
Den 4/6 firade vi vår fina busunge Tilian Alexander Edvards dopdag litegrann här hemma med tårta och ett paket. Vi tänkte eventuellt göra det till en tradition inom familjen eftersom Tilian fyller strax efter jul och får vänta så länge med att önska sig något.
Clara som har flyttat till Stockholm men hade lite möbler kvar i Uppsala fick lite flytthjälp av oss när vi ändå skulle åka och fira mina kusiner till studenten. Först åkte vi till Fredde inne i Uppsala och sen till Lisa ute i Björklinge. Dom hade riktigt tur med vädret för när vi åkte från Stockholm så vräkte de ner.
Nationaldagen firades med lunch i Gamla stan tillsammans med Linn, Mattias, Malin, Peter, Bozenna, Putzi, Suz, Ole och så jag Tilian o Tom.
Vi fick äntligen samtal från Stalands att dom rätta stolarna hade kommit. Så vi åkte dit, Tom öppnade paketet för att se att de var rätt modell, vi åkte hem och han skruvade ihop dom. Morgonen därpå i dagsljuset får jag syn på något jag inte vill få syn på.. Ena pinnen i stolsryggen är avbruten!! Tom åkte tillbaka med den och blev tvungen att övertala dom om att de inte är han som har orsakat det. Varför skulle man göra de efter att ha väntat så länge? Dessutom förstår jag inte hur man ska lyckas bryta av enbart en av pinnarna...... Så nu får vi vänta ännu längre, helt utan kompesation, inte ens en hemkörning kan dom fixa fast vi fått åka flera extra vändor pga deras slarv!! Bojkotta Stalands!!
Har vart på sista MVC mötet med vår barnmorska innan hon går på semester. Den här gången hade jag tusen frågor kändes de som.. Som att jag kan vara vaken i 2 timmar och sen bli sjukt trött och behöva vila lika länge, att jag ser "vita och svarta prickar" när jag ställer mig upp och att jag svullnar i händer och fötter. Hon såg att jag hade ringen kvar på fingret och sa åt mig o ta av den:( Hon skickade med oss ett papper med frågor som vi ska ta med till förlossningen, alltså som ett förlossningsbrev.
Förra förlossningsbrevet kom aldrig till användning då det låg kvar i väskan ute i bilen.. Jag har bestämt mig för att inte använda någon bedövning den här gången eftersom lustgasen fick mig att må jätteilla och epiduralen aldrig användes då ingen upplyste varken mig eller Tom om att man doserar själv genom knapptryckningar...
Vår filmkväll byttes snabbt mot en sjukhusnatt efter att jag suttit på golvet och läst för Tilian. Från ingenstans började jag sluddra, min första reaktion var att jag började skratta och frågade Tom -Varför sluddrar jag? Men de byttes snabbt mot panik då jag förstog att de höll i sig och kunde vara hjärnblödning. Både migrän och havandeskapsförgiftning ökar risken för just de (fick ju lindrig havandeskapsförgiftning med Tilian och de ökar också risken att få det igen), så jag provade hålla armarna rätt upp i luften och de gick bra. Men jag bara fortsatte och sluddra och kunde inte göra mig tydlig nog att få Tom att ringa 112. Att inte göra sig förstådd kändes precis som när man drömmer att man ska slå ett mobilnummer men fingrarna slinter och man slår fel gång på gång på gång.. Till slut förstog han iallafall och ringde. Då gick de sakta över och jag kunde prata själv efter en stund. Hon sa åt mig att ringa förlossningen och dom ville att jag skulle åka in direkt. Väl där fick jag blodtrycket kollat direkt och kopplades till en CTG-apparat, jag fick frågan hur jag mår o jag svarar bra med tanke på hur jag kände en stund innan, men kände ändå att något var knasigt.. De gick ett tag och de kom en sjuksköterka som ville att jag skulle göra några enkla övningar för att se om kroppen hängde med. Jag kände direkt då hur synen började påverkas och när jag sen skulle titta på henne men se hur många fingrar hon höll upp i pereferiseendet gick de inte att urskilja hur många de var.. Och efter det så försvann det mesta från höger ögats synfält. Jag hittade inte orden och huvudet bara värkte. Då tog de inte lång tid innan jag fick en blodförtunnande spruta i låret, en alvedon o en annan lite starkare värktablett, fick lämna flera blodprov och fick ett rör in i armvecket o ett i handen. Nu lät det ganska dramatiskt men riktigt så var det inte:P
Är så stolt över Tilian som var så lugn och fin under de två timmarna han fick sitta där på sjukhuset. Till slut var vi tvugna att säga hej då och han och Tom åkte hem. Efter en stund skickade Tom sms och frågade om jag ville att han skulle komma tillbaka så kunde Suz ta hand om Tilian<3 När Tom kommit tillbaka hade jag precis varit på hjärnröntgen. Fick kontrast insprutat i armvecken, läskig känsla.. På 2-4 sek spred de sig i hela kroppen och de kände man för att man blev alldeles varm. Efteråt var jag tvungen och dricka 1,5 liter vatten utöver det jag brukar dricka för att njurarna tar stryk av kontrasten:S Svaren kom från både blodproven och hjärnröntgen att dom var bra. Fick blodtrycket kollat igen och sen väntade jag på att göra ett EKG och ett nytt CTG. När klockan var 23 la vi oss och sov, sen blev jag väckt vid 6 med besked att dessa två skulle bli på förmiddagen. Efter att vi ätit lite lunch så fick jag träffa läkaren som sa att proverna var bra och att de måste ha vart migränen som orsakade stroke liknande symtom. Tur att jag hade Tom där för han frågade om de inte fanns någon medicin mot migrän och då skrev hon ut ett recept och strax efter 12 fick jag lämna sjukhuset.
De var 10 år sedan jag fick ett recept på tabletter som jag skulle äta varje dag men som inte hjälpa mot själva anfallet utan bara minskade risken för hjärnblödning, så dom struntade jag i. Men den här nya medicinen har jag redan hunnit testat, med de skriver jag mer om på Söndag...
Efter sjukhuset åkte vi till Suz en stund och drack lite kaffe sen åkte vi hem och tog de lungt hela kvällen, åt tacos och kollade på hyrfilmer.
Vi som hade planerat Uppsala på Lördagen fick skjuta upp de en dag. Så fick jag och Tilian till sist träffa Malin och hennes lilla fina Joel på 3 månader. Tom träffade Casper under tiden. Sen mötte vi upp dom och hängde i stadsparken ett tag, stannade till och tittade på fotbollen på ett par ställen, käkade pizza på gamla Pinocchio och sen blev de dags för Tilian o sova. Även här får jag väl säga att fortsättning följer nästa vecka;)
skriven
Men uch så läskigt! Tur att det inte var nått allvarligt!