9-15 Juli
Veckan som varit har bara inneburit en sak.. v ä n t a n. Hade aldrig trott att det skulle vara så frustrerande, jobbigt och oroande att passera utsatt datum. Hade ju räknat med bebbe för redan en månad sen efter alla man hört säga att den andra kommer både tidigare och snabbare.. Varje dag i 5 veckor har jag vart "beredd". Har laddat och vilat. Så mycke att de nu har fått motsatt effekt. Känner mig totalt orkeslös, förstår inte längre hur Jag ska lyckas föda ett barn. Jag bestämde mig häromdagen för att ta en lite längre promenad (än jag vet jag klarar just nu), dels för att få fart på de här och dels för att jag såå behöver motionera. Men, de straffade sig såklart genom den värsta foglossning jag varit med om..
Vi var till barnmorskan på 40+1 möte. Hon kollade hjärtljud och mätte magen. Sa att det var konstigt för magen var kortare är veckan innan.. Jag tänkte att de säkert var för hur h*n låg. Men efter att vi pratat om bokning av igångsättning vid nästa möte och så, så var vi plötsligt klara. Så vi gick därifrån utan att ha kollat varken blodtryck, järn socker eller urin. De är inte första gången dom hoppar över att kolla, trots att de skulle vara så himla viktigt att jag kollades noga den här gången efter den lindriga havandeskapsförgiftningen med Tilian!
Det satte igång mina orostankar. Enligt ul är jag idag 40+5 (vecka 41) men enligt min sista mens så går jag in i 42+0 (vecka 43) idag. Kan det betyda att moderkakan har sett sina bästa dagar, som faktiskt är innan vecka 41 och nu börjar bli överburen? Det skulle i så fall innebära att fostret inte får tillräckligt med syre och näring. Man kan läsa på nätet att en av följderna då blir att bebisen magrar av. Kunde de vara anledningen till att magen blivit mindre? Den oron blandat med att barnmorskan inte undersökte mig ordentligt fick mig att ringa till förlossningen.
Förlossningen var full, jag ringde vid halv 12, klockan 17 fick vi komma in på kontroll. Linn kom hem och passade Tilian under tiden. Till en början kopplades jag till en ctg-mätare där allt var bra, phu! Bebisen rör sig mycke mindre nu än jag är van vid.. Sen fick blodtrycket kollat.. och vad upptäckte man då? Mitt vanliga ligger på 110/70, vid undersökningen låg det på 135/95 och när jag födde Tilian låg det på 160/100. Fick då även göra ett urinprov, 0 är det normala, jag hade +1, vid Tilians förlossning hade jag +2. Så åt det hållet går det alltså, håller på att utveckla havandeskapsförgiftning igen! Tyckte de kändes väldigt olustigt att dom lugnade mig med att det fortfarande är normalt och att vi skulle vänta på nästa tid hos barnmorskan som inte är förrän om 5 dagar. Har ju hela tiden fått höra från andra inom yrket att de kan svänga så himla snabbt.. Så jag ska ringa barnmorskan idag och be om en till tid, tidigare..
Något lite roligare är ju att Tilian hade 1 1/2 årsdag i Måndags. Vi firade de genom att skruva ihop 3-hjulingen och gå ut till lekparken med den en stund. Inomhus var det kul att cykla men när vi kom ut till dom andra barnen så var dom mycke roligare.
Tilian & Tom åkte till Putzi som bjöd över flera på lunch. Sen fick Tilian följa med på skärgårdsfestival med farmor medans Tom fixade med båten.
