kimsyvimsy

Detta måste ha vart den längsta veckan hittills i Toms och mitt liv! Varje dag har kännts som en evighet. Vi bara går och väntar och väntar och väntar. Vi känner oss begränsade och jag känner mig såklart inte i form att hitta på vad som helst.

 

Veckan började med grillat hos Torbjörn o Anki. Linn, Emelie Åke och Balthazar var också där. Senare på kvällen skulle vi kolla Paranormal activity 3 som vi hyrt. Problemet var lite att vi missade slutet av Paranormal activity 2, för att ComHem en dag i våras stängde ner kanalen vid midnatt då provtiden gick ut. Tre det eller ej, så när vi slog på tv:n för att starta filmen, visas 2:an precis där vi slutade se den sist!

Suzanne tog en "liten" cykeltur hem till oss. Det är något jag saknar, att cykla! Just nu knäar jag magen om jag skulle försöka. Funderar på att skaffa en sån där cykelvagn till småttingar, vet dock inte om de finns för spädisar.

 

Det har varit ett himla växlande väder denna vecka, men vi har verkligen tagit vara på dom soliga dagar den bjudit på. Linn följde med oss ut till landet. Vi handlade med oss lunch och badade med Ole och tvillingarna. Senare på kvällen följde Linn med och lagade middag hos oss.

Linn kom över. Mitt under middagen kom Stalands chefen hem till oss med stolen. Jag ska förklara lite snabbt: För hela 9 veckor sen åkte vi till butiken för att beställa två enkla köksstolar. Allt börjar dåligt med att kassörskan bara gör beställning på en stol, men de upptäckte jag som tur var. 2 veckor senare får vi samtal om att stolarna kommit. Vi åker dit o Tom upptäcker att det är två stolar av en annan modell. Vi får vänta ytterligare 3 veckor. Till slut har rätt stolar kommit, vi åker och hämtar dom ochTom skruvar ihop dom. Morgonen därpå upptäcker jag i solljuset att ena pinnen i ryggen är knäckt på mitten. Tom åker tillbaka för att reklamera den. Sen går ytterligare 4 veckor utan någon som helst info om hur mycket längre vi ska vänta. Så i början på veckan var jag så otroligt trött på att se den ensamma stolen där i köket och bestämde mig för att knåpa ihop ett argt mail.

Snabbt därefter fick jag mail med en ursäkt, sen körde han personligen hem stolen till oss och som ett litet plåster på såren fick vi tassar att fästa under stolsbenen. Det var väl bra.. men jag stör mig på och är riktigt besviken på att vi betalade bra för 2 nya stolar, med de hela slutar med att vi har en ny och en lagad stol (ja de syns). Skitbutik!

Tom har tagit med Tilian till lekparken ett par gånger.

En dag var vi ut ensamma på landet. Hängde en stund nere vid båten. Räddningsvästen som Tom köpte till Tilian känns enormt betryggande att ha! Vi åt lunch uppe vid stugan innan vi åkte hem.

Veckan slutade med en massa mys o bus med Tilian. Jag sov en stund på dagen medans Tom och Tilian var och handlade. De blev tacos till middag och sen blev de blogg och tv på kvällen.

 

Så status om den kära bebismagen:

39+4 enligt UL idag. +8 dagar jämfört med när Tilians förlossning startade.

Gissningsdatum passeras en efter en.. Tänk att början av graviditeten gick så fort! Men efter vecka 36 när jag kände mig i latensfasen så har allt gått så otroligt sakta. Varje dag har jag vaknat upp, kännt efter och tänkt att idag händer det nog inte men säkert imorgon.. Nu känns de snarare som att de aldrig kommer hända! Vilket är en superlöjlig tanke eftersom de händer när som helst.

Barnmorskan sa åter igen nu när vi var där i veckan att dom brukar komma tidigare eller samtidigt som syskonet. Så +8 dagar är ju rätt mycke. Allt var iallafall bra med bebisen, blodtrycket var normalt och vi fick en ny tid där vi kommer prata igångsättning:( Vill verkligen inte igångsättning, vill föda helt naturligt denna gång.

Fick en dokumentär länkad av en kompis "the business of being born" som jag verkligen kände igen mig i. Kort handlar den om alla de hjälpmedel man får under en förlossning och deras påverkan. Tar mig själv som exempel. Jag kom in och fick morfin, något man undviker att ge om inte modern haft en utdragen latensfas pga att barnet i magen blir dåsigt. Morgonen därpå hade inte så mycket hänt så de gav mig värkstimulerande. De i sin tur stressar barnet, ger tätare, smärtsammare och längre värkar. Vilket jag efter ett par timmar inte klarade av och bad om Epidural, ryggmärgsbedövning. Eftersom ingen berättade för mig o Tom att man doserar själv så funkade den ju inte på mig, kanske tur ändå, eftersom vissa förlossningar stannar av med denna smärtlindring. För att åter få igång dessa förlossningar ger man ytterligare en medicin.. Helt enkelt en ond cirkel. Summa sumarum är att hjärnans naturliga balans störs och man får aldrig "the love coctail" som man hade fått vid en naturlig födsel. Mammor tar inte till sig sina barn på samma sätt och det bortförklaras med att mamman är trött efter allt..

Jag o Jenny kom fram till att bebisen kanske trivs för bra i magen så jag funderar på att börja äta blomkål varje dag och dra på mig tajta obekväma kläder så att bebisen vill ut ;) Vi längtar ju sönder oss!!