Wuaaa WuuuAAAAAAA WUUAAAAAAAAAAAA

Cathrine kom och hämtade mig i måndags så åkte vi till Liljeholmen med Tian o Theo och fikade på Waynes. Nu förstår jag föräldrar med barn som gråter.. De är ju inte som att man inte försöker trösta sitt barn men de kan vara väldigt svårt ibland.. Trots att de satt typ femton andra mammor där inne och Fast jag inte skulle bry mig om en annan bebis började gråta.. Så kände jag mig lika omtyckt som puckot som köpt med sig en chipspåse till bion ungefär.. :)

Under fikan fick Cathrine ett samtal från en kompis. Jag märker att de är något allvarligt som hänt och när jag förstår att de är något med hennes bil växer paniken inom mig.. Inte nog med att de är hennes bil, våra bilbarnstolar, min peak, min mobil, mitt leg och såklart hennes grejer låg i bilen! Vaad haar häänt? När hon la på väntade jag mig bara en sak, att höra att bilen är stulen och att den har setts av denna person som ringt. Men inte riktigt så farligt var det inte, MEN NÄSTAN, vi hade glömt stänga bildörren! Hur lyckades vi med de..? Första och absolut sista gången de händer.. Nästa gång tar jag ett varv runt bilen och kollar! Vilket tur att Cathrines kompis hade kommit just till Liljeholmen garaget, just då och lyckats parkera precis brevid och lagt märke till att de nog var hennes bil (!) Alltså vilken tur! Jag hade då aldrig lagt märke till en sån grej i ett garage:P Kompisen stängde dörren och alla grejjer fanns kvar, bilen fanns kvar, tänk om den hade blivit stulen, nej usch vilken lättnad! Konstigt bara att bilen gick att låsa medan dörren var öppen..?

Nå, sen kom Tom och vi gick allihop och kollade på kläder till da gräbbz :)


Kommentera här: