Igår fick jag känna mig som världens uslaste mamma, de hände en olycka som jag hade kunnat undvika.. Tilian hade precis fått ny blöja och vi skulle gå tillbaka till sängen. På vägen dit kräker han ner sig själv, mig och golvet. Jag lägger ner honom på sängen för att gå och hämta papper, torkar av mig och hör en duns, jag skyndar tillbaka och ser att han har rullat ner på golvet :'( vad jag inte tänkte på var att han börjat röra sig i sidled.. Tog upp honom och han grät jättemycke. Han lugnade ner sig rätt snabbt och allt verkade okej, han till och med log (vilket jag kände mig så oförtjänt av). Jag ringde Tom ändå och berättade vad som hade hänt. Sen ringde jag sjukvårds upplysningen men dom var så långsamma att jag la på och ringde tillbaka till Tom så sa vi att de var bäst att åka till akuten. Väl där fick vi vänta timme efter timme. Dom verkade inte tycka läget var något vidare akut. Till slut så fick vi träffa en läkare som undersökte huvudet utan och se något märke eller känna något avvikande, hon kollade ögonen och öronen, lyssnade på hjärta och andning och att han följde henne med blicken. Då började han le brett gullungen! Han varken hade svimmat av eller kräkits efter fallet och hon sa att om de händer igen är det Astrid Lindgrens sjukhus vi ska åka till när något sånt händer. Hur som helst lärde jag mig en feeet läxa, inget ska få hända min lilla bebis!
