Tidsperspektiv
Idag hade jag en tanke som vandrade vidare av sig självt.. En sån där som man efter ett tag kommer på sig själv, drömmandes i en tankebubbla långt borta. De va på bussen som jag reflerkterade över hur kort arbetstid jag haft idag, då jag bara jobbade mellan tolv och tre. De gick ju så fort, tiden. Men tänk om jag suttit i en busshållplats och de stått att bussen går om tre timmar, då hade den tiden varit oändligt lång.. visst?
Där skenade tankarna iväg mellan olika situationer. Har man något att göra så har man ju inga problem med att syssla med det i tio timmar, men hur länge är man villig att vänta på ett flyg? Skulle du stå ut med att vänta på ett flyg i tretton timmar, tjugosex timmar, femtioåtta timmar? Det skulle innebära att du troligtvis får sitta ner mestadels av tiden, känna dig väldigt instängd, rastlös och irriterad? Därifrån kom jag att tänka på fängelsestraff.. Vi kan tycka att tre år för mord är väldigt väldigt lite. Men tänk dig då att sitta i en busshållplats i tre år! Där har du åtminstone valet att kunna gå därifrån..
skriven
Vad fin du är på fotot!
Ja, tänk va tankarna kan vandra...och man kan komma fram till allt möjligt som sagt var. Och jag skulle föredra att sitta i en busskur i tre år... finns lite mer att titta på där än i fängelset och som du sa...att man kan gå där ifrån när man vill och det skulle jag göra så fort jag hade fått träsmak i ärslet ;)